Skip to content
Du är här: Hem
Det är inte långt till Tyskland
Blogg - Litteraturen
2014-04-10

"Varför är det så långt till Tyskland?" frågar Margareta Flygt i Sydsvenskan där hon recenserar två böcker om tysk-svenska relationer.

"Det är inte långt", svarar jag och tjogtalet författare i södra Sverige.

Imorgon åker vi till Berlin för att just nätverka och träffas, både formellt på förlag och Litteraturhaus, samt mer informellt i ett program på lokal. Jag dammar av några dikter och uppträder igen. Utan hatt den här gången (för den som minns 90-talet). 

 

 

 

 
Kontor på en av de vackraste platserna
Blogg - Livet
2014-04-04

ImageSnart får jag gå uppför allén till huset där mitt nya kontor är inrymt. Det är dessutom en av de vackraste platserna jag vet ... Image

 

 

 

 

 

 

Den grusade gårdsplanen och entrédörren som hälsar välkommen. Image Drömmar blir planer som blir ett sökande som skapar en ny verklighet. ImageDen där självklarheten när man känner att något är rätt. Enkelheten i hur bitar faller på plats på ett sätt de inte hade kunnat göra tidigare. Och det lilla, lilla bävande orosfladdret som ändå är en del av den förtröstande helheten.

 

 

 

 

 

 
Philip Roths Sabbaths teater
Blogg - Litteraturen
2014-04-04

Han ställer krav på sin läsare, amerikanske Philip Roth, ofta antydd som tänkbar nobelpristagare. På svenska finns nu hans ”Sabbaths teater” från 1995 med sin monstruöse huvudperson Mickey Sabbath – en litterär person som läsaren inte glömmer i första taget.

Sabbath är i sextioårsåldern, jude, han lider av artros, bor på en mindre ort i New England men har tidigare bott i New York där han spelade dockteater på gatorna. Han har också undervisat i drama men fått sluta sedan man hittat en inspelning där han har telefonsex med en student. Sabbaths andra fru, Roseanna som försörjer dem båda, är nykter alkoholist och fyller tiden med AA-möten. Första hustrun Nikki försvann spårlöst i början på sextiotalet. Mickey har en allt överskuggande sexuell relation sedan lång tid med Drenka från Kroatien. Hon är gift med värdshusägaren i byn. När Drenka dör i äggstockscancer drabbas han av en fruktansvärd sorg. Men inte bara han, ska det visa sig. En hel rad med män smyger nattetid till hennes grav och det finns inget oskyldigt i det.

Romanen inleds med ett Shakespeare-citat, från Prospero i Stormen: ”Var tredje tanke leder mot min grav.” Och döden är verkligen den stora skuggan i Sabbaths liv: förutom Drenka, brodern som dör ung i kriget, mamman som dör mentalt av den händelsen, Nikki som vägrar släppa ifrån sig sin mors lik till begravningen – överallt döden, döden, döden.

Sabbaths sätt att bemöta döden är med sex – han är en fullständigt självupptagen Gargantua – och allt annat blir underordnat möjligheten att skapa situationer för det. Älskarinnan Drenka är hans överman som sporrar och hetsar honom ytterligare – möjligen beundrar han hennes frigjordhet vilket får deras relation att bestå över tid. Det är också hon som får stå för romanens minnesvärda öppningsmening, en scen som han återvänder till senare i sin sorg: ”Antingen svär du på att inte knulla med andra eller så är det slut mellan oss.”

Ingenting är subtilt hos Sabbath. Att orgasm också kallas ”lilla döden” (le petit mort) är mer än en tanke. Roth låter även Sabbath vara en f d teaterman, även om det är en dockteater, med oförmåga att spela på grund av händer förstörda av artros, blir också en metafor för en man som är alltmer oförmögen: ”Men nu, när hormonflödet sinade, när prostatan blev större, när han troligen inte hade mer än några få år kvar av en halvt om halvt pålitlig potens …”.

Romanen kännetecknas mer av inre monologer, av tillbakablickar, minnesbilder, infall, fördjupningar, Sabbaths manipulationer – än av en kronologi. Lägg till motsättningar och kontraster som stilmedel så skapas en viss matthet hos i alla fall den här läsaren – av samma slag som Bret Easton Ellis ”American Psycho” en gång gjorde. Fast ytan kylan och likgiltigheten: den bestående tonen efter läsning är en kombination av sorg och hets. Skickligt.

 

 
Tuktad till frihet - Magnus Utvik om Scheike
Blogg - Litteraturen
2014-04-04

När jag frågar runt mig vad folk minns av sektledaren Hans Scheike på 80-talet dyker det pikanta riset upp först, ”pisksekten”.

Vad man inte minns är att både Scheike och kvinnorna runt honom dömdes för att systematiskt ha förgripit sig på flickor i flera år. Allt avslöjades då tre av dem som placerats på Scheikes gård för några sommarveckor i läkande miljö, rymde och sökte hjälp hos förbipasserande.

Författaren och poeten Magnus Utvik kom för ett par år sedan ut med självbiografiska boken ”Med Stalin som Gud” (2011). Den är en djupdykning i den egna tonårstiden med en politisk sekt. Att han nu går vidare med en undersökning av ett av de värsta rättsfallen i Sverige ligger i linje med det. Värsta: mycket därför att det var en verksamhet som fortgick under många år och att småflickor var offer. Dessutom framstod den på ytan som hälsosam: trädgårdsarbete, djurskötsel och frisk luft i sällskap av vänliga vuxna. I det fördolda: barnen utsattes för ritualiserade sexuella bestraffningar, kontroll av tankar och beteende och isolering från sina familjer.

Utvik har sökt upp både den åldrade Hans Scheike och två av de kvinnor som dömdes till fängelse för pedofili. Han har gått igenom deras eget skrivna material, läst förundersökningar, domar och presslägg men också sökt upp flera av de nu vuxna offren och lyssnat till deras berättelser. De mår dåligt, de försöker leva sina liv och döljer sin tid i sekten för omgivningen. En av dem, som mådde dåligt redan då hon kom dit, hamnade med tiden i prostitution. Några av barnen är ännu inte identifierade eftersom de fråntagits sina verkliga namn i sektens dokument.

Redan i förra boken vidgade Utvik begreppet sekt från vår vardagliga uppfattning med Knutby som modell. Samma typ av kontroll och manipulation av människor kan finnas i andra former. Utvik hänvisar till psykiatrikern Robert Liftons åtta kriterier, typiska för miljöer av det här slaget: kontroll av kommunikation, höga ideal, renlevnad och ritualer, bekännelser inför överheten, en högre vetskap, ett eget språk, idéerna är viktigare än individen, Vi och Dom-uppdelning. Det är en hierarkisk ordning i en sluten grupp.

Boken skildrar på ett begripligt sätt de mekanismer som gör att människor hamnar under andras medvetna och manipulativa inflytande. Det handlar om så basala frågor som tröst och mening, längtan att höra till och lättnaden i att få enkla svar på svåra livsfrågor. Den ’love-bombing’ offret i en början utsätts för är svår att motstå under en kris.

Men förövarens grund? Ja, den går nog aldrig att helt förstå. Makt är en del av svaret. Perversioner som döljs under och i ett system en annan. Fotot av den zombieliknande Scheike ger inget annat svar än rysningar och illamående.

Kanske är det typiskt, det där med minnet – det finns en motvilja mot att ta in det obehagliga, det manipulativa. Därför är Utviks bok viktig – den gör oss uppmärksamma på när något är på väg att gå snett, vare sig det handlar om politik, religion eller en sjuk parrelation. Att se och tydligt bekräfta kan göra skillnad för en persons liv.

 
Världspoesidagen
Blogg - Litteraturen
2014-03-21

ImageDen tilsandede kirke i Skagen. Mitt foto, hör av dig om du vill använda det. 

Idag är det världspoesidagen. Jag lägger upp fotot här ovan för jag tycker det är så poetiskt. Och så bjuder jag på en dikt, skriven för länge, länge sen. Men det känns som att den passar bra en sån här dag. Allt hänger ju samman. 

Med alla de gamla träden är jag släkt
Aspenström frasar tröst i örat
medan regnet fyller mina ögon

Ekelöf är min bror
Daggkåpans kristallkupol  svalkar

Ekelund, kära farbror:
det doftar klarnad ensamhet ur mossan

Vid huset vaktar svajig kjol,
en Södergran.

Jag har en Lönnroth att stå på
bland ormbunkars stiliserade grönska.

 

 

 
Skriva i Sjöbo
Blogg - Skrivandet
2014-03-20

Image Varje skrivarkurs är unik, men vissa är mer unika. Som den i Sjöbo den här senvintern. Igår kväll tog det slut och vi bestämde oss för ett litet knytkalas som av en händelse blev ... färgkoordinerat. Kanske är det beviset för hur synkad en grupp kan bli under fem veckor? ;-)

Via ABF har vi träffats, skrivit och samtalat intensivt om glädjen, om skrivandelivet, om språket, om läsandet och läsandets glädje. Skratten har bubblat, allvaret har då och då svept in som mörkare stråk.

Det är ju ändå livet vi sysslar med när vi skriver.

Vi har mött varandra i texterna.

Av de sex deltagarna har en varje vecka pendlat från Stockholm till Skåne - vilken fantastisk eloge det känns som! Av övriga är en min mesta återkommande i de arrangemang jag haft i Skåne, en tredje har jobbat mot samma förlag som jag en gång jobbade med! Är inte det fantastiskt?

Kanske ses vi snart igen. Varmaste till er alla. 

 

 

 
En vanlig dag med skriva och läsa
Blogg - Livet
2014-03-18

Sedan jag blev min egen på heltid har tillvaron ... sett ungefär likadan ut som förut.

Möjligen har jag liiite mera tid att gå ut i trädgården, möjligen hinner jag tänka några djupare tankar runt skrivande och läsande, men annars ... Ja, som vanligt är det vad jag ägnar mig åt om dagarna (och ibland kvällarna).

Den största andelen av min dag handlar om skrivande om metoder för lärande, flexibla studier, bevakning av vad som händer inom området inom svensk folkbildning. Forumet är nättidningen Re:flex. Till det kommer nu också ett projekt som handlar om tillgänglighet på webben med Folkbildningsnätet som uppdragsgivare. Där kommer jag också att träda in i rollen som presentatör på en konferens i Stockholm i april. Jag är helt enkelt frilansande folkbildare! 

Till det kommer texter för dagspressen i sydöstra Skåne, som Kristianstadsbladet m fl och för kulturmagasin, som Österlen 360 - ofta handlar det om litteratur eller närbelägna områdetn där med. 

Och som grädde på moset läser jag blivande författares - eller för all del redan utgivna författares fortsatta - manus inför deras redigering till färdigt manus. Tidigare har jag även jobbat som förlagsredaktör.

En och annan skrivarkurs blir det också - även om jag för ögonblicket bara har en studiecirkel i skrivandet här i min hemkommun, genom ABF. Å andra sidan har jag en deltagare som pendlar ned från Stockholm en gång i veckan för att delta. Fler kurser kan det bli, men jag grunnar just nu på formerna. Förutom att skriva i kalkbrottet på Litteraturrundan och att resa till Hellidens folkhögskola för att skriva med qigong och mindfulness i sällskap med Margareta Svantesson.

Lägg därtill lite krydda, som trädgårdsrelaterade kurser eller en och annan kurs som har skrivande och läsande som bas. Jag blir aldrig färdig och det känns väldigt bra. 

Och så finns det en liten hemlig lucka upp till vinden. Den har med mitt eget kreativa skrivande att göra. Mer säger jag inte.

Jag är väldigt lycklig över tillvaron. Min skånska tillvaro. 

Här är några av mina tidigare författare/kursdeltagare (som jag nu med nöd och näppe kommer ihåg att rabbla allesammans) och som kommit ut på etablerade förlag:

Johanna Thydell (Augustpriset 2003)
Ellen Karlsson (Augustpriset 2013)
Mia Lehndal
Maria Friedner
Hans Vennersten
Sara Schwardt
Jessica Andersson
Stefan Warnqvist
Åsa Warnqvist
Klara Persson (Augustprisnominerad 2013)
Malin Eriksson
Calle Brunell
Andrea Lundgren
Annika Estassy
Eva Rydinger
Eva Ludvigsen
Mats Bjurbom
Catarina Bergsten (Finland)
Camilla Davidsson (kommer 2014)
Börje Eriksson (fackbok om mobbning i arbetslivet, kommer hösten 2014)
några till är på gång.
Lägg därtill en hel drös med egenutgivare, många av dem rent skickliga.

Jag är medlem i Författarförbundet, Författarcentrum Syd och Smålands författarsällskap. I april reser vi, en grupp författare från södra Sverige, till Berlin för att träffa våra tyska kollegor där. 

Nog finns det att göra. Image

 

 

 

 

 
Nyhet - textdoktorn håller jouröppet för dig som skriver
Blogg - Skrivandet
2014-02-11

Det händer rätt ofta att folk hör av sig till mig för att de har fastnat i en fråga med sitt skrivande.

Mitt i skrivprocessen, halvvägs genom romanen dyker frågetecknen upp:

  • Vad är det här för perspektiv, går det att skriva så här?
  • Kan man hoppa över det här tråkiga partiet?
  • Hjälp, vad ska jag göra - mitt hus är invaderat av semesterfirande släktingar och någon sover under mitt skrivbord?
  • Nu har jag avslutat mitt romanprojekt och allt känns tomt - vad ska jag göra?

Frågorna är många.

Men här kommer lösningen:

Image Nu prövar jag att öppna jourverksamhet för dig som plötsligt har fått en fråga eller ett problem du vill ventilera. Jag gillar metaforen från sjukvården. Precis som de gamla provinsialläkarna blev urstyva på allt från stukade tummar till för tidiga förlossningar har jag som coachande handledare och pedagog under många år dragit på mig massor av erfarenhet av skrivande, läsande, pedagogik och kreativa lösningar när saker inte fungerar som tänkt. Därför erbjuder jag 20 minuter jourtid för dig som har en fråga. Läs mera här och boka in dig i kalendern med din fråga.

Bild: CC Licence by Edkohler

 

 

 
Skifte i smörfabriken
Blogg - Livet
2014-02-07

Image

Efter viss tvekan bestämde jag mig mitt på blanka midsommarafton 2013 att släppa mina åtaganden på Sörängens folkhögskola. Sen sköt jag upp beslutet, men i månadsskiftet gjorde jag min sista insats för Skrivarlinjen på distans. Det blev nio fantastiska år. I januari 2005 tog jag över efter författaren och läraren Lisbeth Högvik som startade linjen tillsammans med dåvarande, framsynte rektor Alf Österdahl.

Jag satte från början mål för utvecklingen. Det gick sedan snabbare än förväntat att bygga upp den del av verksamheten som jag kunde påverka. Jag har nu känt att jag har kommit så långt det varit möjligt. Delvis har framgångarna säkert haft med den ökade Internetanvändningen att göra, att vi har varit aktiva i att promota linjen i olika sammanhang och att de som skriver ofta går att nå via sociala medier.

Dessutom: vi har fått så många ambitiösa kursdeltagare som velat utveckla och förbättra sitt skrivande och som lyft varandra gemensamt genom kursen. Vi har i regel runt tre sökande per plats, få avhopp och allt skickligare läsare/skribenter, ty läsningen är vad som är i centrum på den här kollaborativa kursen.

Under de senaste åren har jag haft stöttning av två kompetenta sidekicks: AC Collin och Jeanette Niemi. Med våra olika bakgrunder, delvis överlappande, har vi kunnat ta den här linjen flera steg. När hinder ställt sig i vägen har AC och Jeanette varit aktiva och skapat nya möjligheter. Vi har dessutom fått stöd av andra organisationer, ibland genom händelser som inte varit avsiktliga, bl a Ädelfors folkhögskola, Folkuniversitetet i Göteborg, Psykosyntesakademien i Stockholm och Pratbar, Stockholm.

Jeanette kommer att fortsätta och två nya ledare kommer in, två som jag är mycket glad att lämna över till: författarna och pedagogerna Christine Falkenland, som blir kursledare, och Pamela Jaskoviak. Jag känner mig fullständigt trygg i att lägga text som kursdeltagare i de nya ledarnas händer. Lycka till ni alla, ni kommer att ta linjen vidare på nya och kreativa sätt!

Själv kommer jag att fortsätta som frilans. Det blir spännande.

 
Vilken höst det blev ...
Blogg - Skrivandet
2014-01-20

Här sitter jag nu på andra sidan nyårsstrecket och försöker sammanfatta vad det var som egentligen hände det där sista halvåret 2013. Vad vi kan konstatera är i alla fall att det inte blev någon vanlig höst på Skrivarlinjen på distans ... Läs här på linjebloggen om Klara Persson och Ellen Karlsson, två f d kursdeltagare som riktigt hamnade i rampljuset och ta dig en stund och lyssna på dem också!

 

 
Grattis, Linda Boström Knausgård
Blogg - Litteraturen
2013-12-06

Ett stort och varmt grattis till Linda Boström Knausgård som får Mare Kandre-priset 2013! Priset delas ut årligen och går till en författare som skriver i Mare Kandres anda. Så detta är en helt riktig utmärkelse. 

 

 
<< Första < Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Nästa > Sista >>

Resultat 1 - 11 av 668

Nyhetsbrev






Min varukorg

Varukorgen är tom