Skip to content
Du är här: Hem
Skriva är ett sätt att tänka Utskrift E-post
2008-01-09

Men också ett sätt att glömma sig själv – paradoxalt nog.

När historien börjar ta form i huvudet,

och med språket låter sig formuleras på papperet då

hamnar man i ett tillstånd

som liknar det som man ibland hamnar i när man läser:

man glömmer tid och rum

och när man lyfter blicken från papperet eller datorns skärm

har två timmar gått och

man skulle ha ätit lunch för länge sen och är jättehungrig…

Det där märkliga tillståndet liknar meditationens.

Stillhet och koncentration uppstår.

Man går utanför sig själv, glömmer det egna livet.

När man kommer tillbaka till det vi kallar verklighet

har något förändrats.

Tiden har gått,

delar av en ny värld har formats i ens hjärna,

Karaktärer har uppstått, känslor gestaltats

och på något sätt känner man sig ganska nöjd och ganska rik.

 

Man kan också vända på det och se det ur berättelsens synvinkel:

den behöver en skrivande person för att bli till.

Innan man har skrivit texten finns den ju inte.

Men när den står där, nedtecknad, är den en egen skapelse,

<>Du som skrivit är skapare.

 

 

Texten blir på så sätt ett eget rum.

Den är en plats, som inte funnits tidigare.

När den är färdigskriven kan andra gå in i den och läsa den.

Gång efter gång.

Det är en utmärkande egenskap för texter:

att de finns kvar,

att de inte löses upp i tomma intet och

försvinner när man läser dem.

 

Vi skriver och läser med vår livserfarenhet –

som ju också kan inbegripa andras –

men vi erfar också genom skrivandet och läsningen.

Skriv- och läserfarenheterna läggs till de andra, integreras med dem.

 

Ibland kan man höra människor prata nedsättande om läsande och skrivande.

Man menar att det är en sorts verklighetsflykt.

Och visst, det kan det väl vara.

Men ännu oftare är det fråga om precis det motsatta:

Texterna öppnar för andra verkligheter,

Eller för aspekter på det vi kallar verklighet,

För erfarenheter, liv och temperament

Och de stora frågorna om döden, livet, kärleken, drömmarna och så vidare,

fortsätter att fascinera.

 

Det blir möjligt att förstå andra, men också sig själv:

”Det som är botten i dig är botten också i andra”

som poeten skrev.

 

Kommentarer
Lägg tillSökRSS
Camilla/Rainred - Så sant   | 87.251.220.94 | 2008-01-12 21:12:11
det är ju sant det du skrev, mmm samma sak med skolarbetet man slukas av det i bland och vips har man blivit några timmar äldre!
Elisabet - Så sant II   | 83.252.111.205 | 2008-01-13 09:53:25
Man pratar ju om 'flow' som ett tillstånd inom lärandet, och att det är då man lär mest och lättast... En amerikansk forskare har skrivit mycket om det där tillståndet och hur man mår då: M. Csikszentmihalyi heter han (uttalas 'Chick-sent-me-high').
En bok att rekommendera:
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9127112829
Bara registrerade användare kan skriva kommentarer!

Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved.

 
< Föregående   Nästa >

Nyhetsbrev






Min varukorg

Varukorgen är tom