Skip to content
Du är här: Hem
En kartong, ett manus och en massa frågor om posten Utskrift E-post
2011-11-10

Image
I förrgår hörde en klient av sig. Jag hade läst hennes manus, kommenterat och återsänt alltsammans i en av postens gulvita kartonger för B-post, väl igentejpad i gavlarna, enligt instruktionerna.

Nu berättade hon att hon hade fått allt materialet tillbaka utom själva manuset.

Efter en stunds funderande var jag säker på att manuset måste ha varit med - och det låg inte här hemma.
Vi kom överens om att fortsätta leta var och en på sitt håll - för nånstans måste det ju vara.

Igår när dagens post damp in genom brevinkastet så fanns där en hyggligt tung försändelse, ett stort - och lite trasigt (se ovan) bubbelkuvert. Avsändarstämpeln visade lite tveksamt och svagt nånting som hade med posten att göra. Inga frimärken. Mitt fullständiga namn, dvs. även mitt andra efternamn (som jag inte använder i min firma) handskrivet på framsidan. 


 

 

Inuti denna förpackning låg det försvunna manuset. Bra, vad skönt, men ... ja ... underligt är väl bara förnamnet: 

För de enda spåren av mig i mnuset var mina kommentarer i blyerts, understryktningar, pilar. Där stod inte mitt namn eller min adress någonstans.

Naturligtvis fanns en försättssida med romantitel och författarens namn. Men inte mitt.

Nu undrar vän av ordning: om manuset trillat ur den igentejpade kartongen och skiljts från den - hur kunde man i så fall veta att man skulle skicka det till mig?

Och varför inte direkt till författaren, vars namn stod på försättssidan? 

Om det nu var så att man tog ut manuset, eller det trillade ur i närheten av kartongen (ja, jag vet hur det här låter) - varför stoppade man inte in det igen? 

Hur kunde den tjockare pappersbunten falla ur - om den nu föll ur? Men däremot inte resten av innehållet - som var mindre och lättare? 

Hur kunde man hitta min adress - och dessutom skriva den med mitt fullständiga namn, dvs. bägge efternamnen? 

Jag stoppade manusbunten i en vanlig provpåse av brunpapp och skickade igen - åtta frimärken i porto, 48 kronor, och hoppas att det gått bra den här gången. Betalade med andra ord ett extra porto egentligen, eftersom jag skickat manus en gång redan (jag är inte smålänning, så inte av den orsaken), men det är ju också tiden det tar att fixa i ordning förpackningen och gå till brevlådan igen. Förutom allt letande på både hennes och mitt håll.

Men det är inte grejen. 

Det är - hur i hela friden gick det här till? Varför, någon? SÄPO?

Kommentarer
Lägg tillSökRSS
Kristina - CIA strikes again?   | 213.185.11.105 | 2011-11-10 18:18:24
Hm. ICA är nog Sveriges närmaste motsvarighet till CIA nuförtiden. Om man ser till utskicken kan man i alla fall bli lätt mörkrädd!
issa     | 90.237.176.144 | 2011-11-10 22:51:13
alltså... nej jag fattar ingenting. sjukt konstigt. man borde kunna kräva att få veta vad som har hänt. hoppas allt är bra annars
Nina     | 80.217.222.214 | 2011-11-11 23:09:05
Och jag som hört denna historia från klientens sida kan säga att hon var precis lika förvirrad.

Skönt att höra att manuset kom till rätta. Till slut.

Kram!
Bara registrerade användare kan skriva kommentarer!

Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved.

 
< Föregående   Nästa >

Nyhetsbrev






Min varukorg

Varukorgen är tom