Skip to content
Du är här: Hem
Vikten av att förstå - Lizzie Doron Utskrift E-post
2012-04-03

ImageLizzie Doron, en av Israels mest framstående författare – har hyllats för sin roman ”Varför kom du inte före kriget?” om en uppväxt i spåren av Förintelsen. Nu finns nästa roman i den tänkta trilogin med verklighetsbakgrund, ”Min mors tystnad”, i svensk översättning.

Alisa – författarens alter ego – har under hela sin uppväxt undrat över sin far. Vem var han? Var fanns han? Hennes mor, med tystnaden som en glaskupa, är ensamstående och försörjer sig och dottern som sjuksköterska. Alla andra familjer i utkanten av Tel Aviv tycks normala, enligt barnets sätt att se. Ja, förutom Chajeles då, där det finns en mamma och två pappor till omgivningens fasa och förundran.

I Alisas dagdrömmar har pappan rest till Amerika, eller så dog han som hjälte i frihetskriget 1948, en idé som faller på att hon är född flera år senare. Är hon kanske adopterad? Alisa söker igenom mammans lådor på jakt efter bevis. Hon ställer tusen frågor och lyssnar spänt på sin lekkamrat Bracha som tycks veta så mycket om Förintelsen i den i övrigt kompakta tystnad som omger dem som försöker leva normala liv. Och som givet faller igenom emellanåt, märkta av krigets alla fasor.

Men den vuxna kvinnan lyckas – med hjälp av sina frågor till barndomskamraterna och de få gamla som ännu lever och som minns något – pussla ihop några bitar till en begriplig bild av en gåtfull barndom. Det märkliga är att så många tycks ha känt till det som var Alisas mors hemlighet, hennes tabun. Alla bär de fram små minnen och sin vetskap som gåvor åt Alisa att tolka.

Moderns tystnad har haft sin förklaring. Den nya bilden lugnar på många sätt, gör tystnaden och motiven bakom besluten runt den flicka hon en gång var, begripliga. Den vuxna dottern möter moderns smärta i minnesbilderna. På ett fantastiskt sätt formulerar Doron upplevelsen av hur tid och rum faller samman:

I mitt huvud uppstod en vild virvel av dåtid och nutid, världar som inte hörde samman blandades. Jag såg mig om och var samtidigt åtta och femtiofem år gammal.

Djupast sett är detta en roman som berör oss alla – även utan krigsupplevelser och traumatiserande händelser. Vi existerar alla i en kontext, i en räcka av tidigare generationers beslut och hemligheter, av gåtor och skam och av god vilja och omsorg och kärlek. Men som inte alltid framstår som kärleksfyllda handlingar utan sina bakomliggande motivbilder. I perioder blir frågorna mer angelägna, drivet väcks. Författaren igen:

Jag kände att jag nu inte längre kunde undvika de svarta hålen i mig. Det stod klart att jag måste få veta, att jag inte längre uthärdade denna tomhet.

Att känna till sin bakgrund handlar om att förstå något om sig själv, att få en förklaring till minnesbilderna, bli känslomässigt verifierad. Men det handlar också – som i huvudpersonen Alisas fall – om att förstå sig själv i ett större sammanhang, i ett historiskt, samhällsmässigt – att det egna subjektiva livet är en del av något större och gemensamt.

Lizzie Doron. Min mors tystnad. Övers. fr tyska av Svante Weyler. Weyler förlag.
 
Foto: Sofia Runarsdotter.

Recensionen publicerad i pappersupplagan av Kristianstadsbladet och Trelleborgs Allehanda.

Kommentarer
Lägg tillSökRSS
Bara registrerade användare kan skriva kommentarer!

Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved.

 
< Föregående   Nästa >

Nyhetsbrev






Min varukorg

Varukorgen är tom