Skip to content
Du är här: Hem
Om kultursnobbar, kultursidor och recensioner Utskrift E-post
2012-10-30

Under förhösten hamnade jag i en hyggligt hätsk debatt i Kristianstadsbladet. För mig startade det med att frilansjournalisten Anders Mildner skrev om kultursidornas språk. Docenten(!) i nordiska språk(!), Lars Melin, hade gjort sig till talesman för alla normalbildade och där under: kultursidornas språk är alldeles för svårt, menade han.

Image Det fick mig att reagera.  Melin har själv skrivit en handbok, "Litterära laborationer, tjugo experiment med text" - mycket uppskattad av mig och andra i yrket. Han om någon borde veta att även kulturens område har sitt eget fackspråk - som vilket annat område som helst. Jag jämförde med hantverkare. Nog känns det bra att han som kom hem och fixade avloppet visste vad de olika detaljerna heter och hur de ska sitta ihop. I alla fall om jag ska betala fullt pris och vara trygg med att det inte blir vattenläckor.

Som ett resultat av det hörde en pensionerad dam av sig till tidningen och klagade på mig. Bland annat tyckte hon att jag lät som en kultursnobb. Ett epitet som fick mig på extremt gott humör - damen i fråga hade inte uppfattat så hemskt mycket av det jag skrivit. Bland annat skrev hen att kulturskribentens "arbete är att tydliggöra sina (eventuella) tankar." Tack för det.
En kultursnobb?

Replikerna fortsatte ett par varv till, nu understött av en annan frilansare, Örjan Abrahamsson, som också - vad jag tyckte - hade missläst. (Ej publicerad på webben.) Han blev "Förfärad." och menade att det jag pratade om slutade i "det slags överlägsna snobberi" som oroade den första damen. Själv menade han att kritikern måste "skriva för sig själv", "kommunicera med sig själv". Han menade att allt annat skulle leda till "märkliga insinuationer" och "insmickrande kommentarer". Kanske hade han ändå inte missläst, tänker jag nu. Han kanske helt enkelt inte vet att förlag och ibland författare nervöst biter naglar och med svettiga handflator läser recensioner. Att de större förlagen prenumererar på dyr mediabevakning från företag som Retriever för att inte missa något? Och att just det att de vill veta hur utgivningen landat hos kunniga läsare kräver min uppriktighet och ärlighet i recensionen. Verkligen ställer krav.

Kära läsare. Vad skulle jag göra? Skriva ännu en spydig replik?
Nej, naturligtvis inte. Det vore att låta dessa människor styra både vad som sades och hur.

Så jag gjorde något helt annat. Följ den spännande fortsättningen.

 

 

 

Kommentarer
Lägg tillSökRSS
Bara registrerade användare kan skriva kommentarer!

Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved.

 
< Föregående   Nästa >

Nyhetsbrev






Min varukorg

Varukorgen är tom