Jag har en makalös tur. Den här vintern och våren läser jag den ena lysande romanen efter den andra. Eller är det otur? För plötsligt känns alla andra böcker som inte riktigt kan hävda sig i konkurrensen helt ointressanta, läsningen känns som slöseri med tid. Snobbigt? Jag tar risken.

För nu har jag läst Jayne Anne Phillips nya roman i översättning, Lark & Termite. Titeln störde mig först: varför gör man nu som med filmer, låter originaltiteln stå kvar? Men så enkelt var det inte, tack och lov. Lark & Termite är nämligen namnen på två av de viktigaste personerna i den här fantastiska romanen som man kan välja att läsa ur olika synvinklar.

Phillips roman rör sig från två håll samtidigt: här möts de stora världspolitiska frågorna och den enskilda, sårbara individens. Koreakriget är en ingång, ett av dessa amerikanska krig på främmande mark, som tycks avlösa varandra och som bara skapar sorg och bitter eftersmak. I en tunnel vid No Gun Ri i Korea, där amerikanska trupper ställde till en massaker på en grupp civila 1950, dör den unge soldaten Leavitt när han försöker rädda människor undan sina landsmän. I samma ögonblick som han dör föds hemma i USA hans son, Termite, en pojke som visar sig vara gravt funktionshindrad. Hans namn blir en ironi.

Babel är ofta galet bra teve.
Någon gång lite tveksamt, men trots det modigt, och som i Daniel Sjölins intervju med Torgny Lindgren: sjukt fräckt och roligt!
Avsnitt tre av den här säsongen från 25 mars hittar du här!

Folk blir ibland lite förvånade när man påstår ovanstående.
"Va? Är inte det nåt man sysslar med i skolan?"
Eller till och med:
"Ungar borde inte hänga på Internet, utan läsa sina läxor istället!"
Lyssna här på Elza Dunkel som pratar om ungas lärande på Internet. Glasklart!

Stort grattis till Kristina Sundström, som fått Föreningen Värmlandslitteraturs stipendium på 10 000 kronor för sin debut med romanen Dig ska jag älska (Isaberg, 2009).

Jag gläds med Kristina: förra sommaren var jag redaktör för hennes manus på dess väg till utgivning och har verkligen fått den här texten under huden. En het, passionerad, fransk skildring av omöjlig kärlek.

Jag skrev tidigare om danska diktardronningen Pia Tafdrup och hennes nya diktsamling, Trækfuglens kompas (Flyttfågelns kompass). Nu är diktsamlingen ute - den recenseras av Thomas Nydahl, författare och litteraturperson, bosatt i Skåne.

Bland annat skriver han så här:

Se bilderna från det här urläckert designade och funktionella biblioteket i danska Hjørring - jag blir fullständigt förälskad och vill genast åka dit och BO där! (Och där är även några bilder från Aalborgs bibliotek, påpekar fotografen. Jag tror man kan se vilka.)

I samma ögonblick som vi på skolan går ut med texter och bilder som någon annan gjort - och lär våra elever att använda sig av dem - i ett publikt sammanhang ställs genast krav på oss att vi vet vad copyright är för något, att varje enskild bild är kollad att det - om det är en sajt eller blogg - finns en länk till eller en presentation av den som har upphovsrätten och att vi vet att vi har rätt att använda bilden.

Det kan kännas som en djungel ibland och själv är man som lärare ett tjatigt djungelmonster - jag tar gärna råd av andra pedagoger. Läs här vad Kristina Alexandersson skriver i frågan på Kolla källan. Kristina är själv verksam som lärare på Enskilda gymnasiet i Stockholm.

Kristina Alexandersson jobbar som lärare på Enskilda gymnasiet i Stockholm och använder sig mycket av bloggverktyg och annat - som naturliga redskap för redovisningar bland annat. Här har hon skrivit om den filtrering som sker på olika sätt och om den tänkbara möjligheten att använda nätet som förvaringsplats.

Ser till min glädje att Sara Hallströms nya, den tredje diktsamlingen med titeln Torg, korg, eko får fina recensioner i SvD och GP, liksom i min (nästan) lokaltidning Kristianstadsbladet.

Sara Hallström är poet och skrivarkurslärare, bosatt i Göteborg.

Hon belönades 2007 med Mare Kandre-stipendiet för sin bok Rötter smälter. Motiveringen lyder: Med häf­tig röst och skarpa bil­der är Rötter smäl­ter en dikt­sam­ling där män­ni­skan tan­ge­rar land­ska­pet och käns­lan tan­ken; en stän­dig rörelse där kär­le­ken och ensamhe­ten teck­nar av sig i det tra­siga; sinn­liga dik­ter där män­ni­skor klyvs mitt itu av kol­li­sio­nen mel­lan kär­le­ken och förståndet.

Jeg gik i land
på fremmede kyster
i bøgene, jeg lånte
i bogbussen,
hvor aftenlyset faldt ind,
så de forgyldte bogstaver
på bogryggene strålede
og den trygge, gode lugt
af forhenværende læsere,
der klæbede til sidene,
slog mig i møde.