Suomen kielin
2009-09-03

Jag har börjat plugga finska. Image
På distans: ‘Västeråsissa’. Jag kunde att det heter så redan innan: ‘I Västerås’. Varför jag kunde vet jag inte.

Finskan har 15 kasus påpekar min pp-presentation som jag hämtat från Blackboard, kursplattformen på nätet, medan svenskan har 169 prepositioner.
Underförstått: finska är easy-peasy. Det är den inte.

Men vilket språk. Helt galet och alldeles underbart:
"Katedralbygge", säger min älskade P. Och jag tror han har rätt. Får man inte ordning på nedersta stenen i fundamentet så blir det bara skit med valvbågarna. 

För se här:

hus heter talo
husets heter talon
i huset heter talossa
in i huset – talossan
till huset – talolle

*easy-peasy*

Å andra sidan: man gör ingen skillnad på grammatiskt genus.
Vad ger du mig för det? Man brukar ju säga att språket avslöjar något om synen på genus. Han/hon heter ‘hän’, helt enkelt.

Däremot är verben personböjda, som i franska och tyska.
Det hade jag redan räknat ut.
När P blir lite exalterad – som när man kör fast i snödrivor i storm mitt i vintern – börjar han prata utan subjekt.
Han säger saker som ”Gräver här – hämtar/bär grus – lägger under hjul”.

 

Kommentarer
Lägg tillSökRSS
Bara registrerade användare kan skriva kommentarer!

Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved.