Notes to Bokmässan 2011 & Bokmässan 2012
2011-10-02

ImageSitter här och utvärderar min skrivarworkshop på Bokmässan. Det är bara en vecka sedan men känns som en evighet. Hur långt är det då inte till nästa års mässa?

Hur långt som helst.

Jag vet inte om man tänker ha en "Alla kan skriva"-eftermiddag då också - men i så fall kan det vara bra att ha med de här tankarna.
För mig också. Jag är inte sugen att gå in på samma villkor en gång till: 45 minuter för en workshop och ingen aning om hur många som tänkte delta.
"Det får plats max 60 personer",  hade man upplyst, fast först efter att jag hade frågat.

Okej, Bokmässan 2012 och jag själv, kom ihåg detta till nästa år om det är aktuellt då igen:

1. 45 minuter bör bli 90 för att man ska ha en chans till dynamik och att i lugn och ro också ta upp folks egna frågor. Ordet workshop signalerar praktisk verksamhet, dvs. utbyte, skrivövningar och samtal. Sånt tar tid. Jag har själv varit deltagare i olika former av workshops på Edinburgh International Book Festival - och där både ledare och deltagare känt sig nöjda efteråt. Nu var jag inte det.

2. En värd från bokmässan bör vara på plats för att hjälpa till att avrunda och avsluta workshopen:
först tacka författaren/ledaren, hjälpa honom/henne ut utanför rummet, dvs säga till publiken:
"Ge oss några minuter att komma ut först så finns möjlighet att prata med författaren och att få böcker signerade".
Detta för att förhindra att folk inte respekterar när man som författare säger det själv, utan kastar sig fram och över en med sina egna frågor medan man försöker samla ihop sitt material och tränga sig ut. De vill väl inte vänta kanske?
Denna värd skulle också kunna hjälpa till att dela ut det eventuella material som författaren har tagit med sig till alla.
Att kunna ta sig ut hyggligt snabbt är inte minst viktigt pga att nästa workshopledare står på tur och vill in och förbereda rummet.
 
3. Ställ ett signeringsbord med två stolar just utanför lokalen, dit värden tar författaren och hjälper till att ordna upp en kö. Inte tre våningar upp.
 
4. Världskulturmuseets lokaler är fina - men en stor nackdel är att föreläsarens ansikte hamnar i skugga i motljuset. Som ledare ser jag deltagarnas ansikte väl belysta utifrån, men de ser inte mitt.
 
5. Biomöbleringen bidrar inte till kollaborativt samspel eftersom folk sitter och tittar varandra i nacken.
Man får plats med rätt många också om man möblerar i ring vilket öppnar för mig som ledare att sitta tillsammans med övriga och ha ett samtal där alla når varandra på ett annat sätt. Jag skulle helst sätta en gräns vid 21 personer och en möblering i ring, där jag själv har en stol och alltså ingår i ringen. Men då får man kanske börja med något biljettsystem, även om det vore gratis.

Allt kan bli bättre!
Cool

 

Kommentarer
Lägg tillSökRSS
Bara registrerade användare kan skriva kommentarer!

Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved.