Elsie Johansson - Sagas bok En trovärdig historia
2014-06-03

Elsie Johansson är en av våra mest älskade och uppskattade författare, en av få som ännu håller en åder öppen tillbaka till en svunnen tid. De längst ned, torparna och de medellösa, särskilt kvinnorna, är hennes folk i en tradition från Moa Martinson. Förklän, symaskiner och ängsblommor blir hos Johansson ett signum för ett annat klassamhälle.

I nya romanen låter Johansson journalisten Saga Modig söka i sitt eget liv, förklara sig. Det är 70-tal, Saga är i fyrtioårsåldern och möter sig själv i tre olika skepnader, som barn, som ung och nu medelålders. Den utlösande faktorn för undersökningen är bodelningen efter mamman. Vad var det egentligen som hände i barndomen? Vad är det för anspelningar de äldre syskonen gör och vad minns hon själv? Sara kom genom en händelse att skiljas från sin familj i tonåren. Hon har gjort en klassresa, har ett fritt yrke, är välbeställd. Men det har medfört ett utanförskap, hon är inte hemma någonstans. Efter moderns död beslutar hon sig för att börja söka efter sanningen och gör oväntade upptäckter.

Det är en banalitetens estetik som driver fram i Johanssons romaner – människan är inte mer än så här. Inget märkvärdigt alls. De talspråkliga dialekterna och citaten understryker det underklassiga, liksom arvsstriden. Föremål bär på värden som laddats in i dem: inte värdefulla ur ekonomisk synvinkel, men de representerar ett omänskligt slit för att kunna köpas in. Till denna estetik får också räknas att författaren är en poetisk mästarinna när det kommer till natur och miljö. Enkla sommarblomster står fram i himmelsk skönhet.
Samtidigt finns här annat som gör att läsningen inte blir helt övertygande. Sagas röst berättar ur ett snävt jag-perspektiv, distanserat och summariskt. Hon muttrar för sig själv, upprepar sig, klagar. Jakten på familjehemligheterna skildras refererande och det är inte lätt att komma henne nära, bli berörd. I huvudberättelsen flätas också in en mytologisk historia om sju nycklar, en symbolik som inte hade behövts i en i grunden så dramatisk historia.


Bibliografi
1979 - Brorsan hade en vevgrammofon
1981 - Potatisballader
1984 - Kvinnan som mötte en hund
1985 - Det bruna kuvertet
1987 - Gå i mitt gräs
1987 - Mormorsmysteriet (barnbok)
1989 - Tigerfrukost
1989 - Vardagstankar
1990 - Oss skrämmer dom inte
1991 - Kattbreven (barnbok)
1992 - Ordens makt och maktens ord
1995 - Lindansaren
1995 - Guldmannen
1996 - Glasfåglarna
1998 - Dikter 1979-1989
1998 - Mosippan
2001 - Nancy
2003 - Berättelsen om Nancy (samlingsvolym med Glasfåglarna, Mosippan och Nancy)
2004 - Näckrosträdet
2008 - Sin ensamma kropp
2011 - Då nu är jag

Priser och utmärkelser

1996 – Lundequistska bokhandelns litteraturpris
1997 – Fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris
1998 – BMF-plaketten för Mosippan
1999 – Moa-priset
2001 – Stig Dagermanpriset
2001 – Siripriset
2001 – SKTF:s pris-årets författare
2002 – Hedenvind-plaketten
2002 – Aniara-priset
2002 – Litteris et Artibusmedaljen
2004 – Årets väckarklocka
2006 – ABF:s litteraturpris
2008 – Jan Fridegårdspriset
2009 – Sveriges Radios Romanpris för Sin ensamma kroppP.S. Visst blir man lite misstänksam när någon säger att  något är - trovärdigt?

Mer om Elsie Johansson på Wikipedia.

Recensionen publicerad på Kristianstadsbladet.

Kommentarer
Lägg tillSökRSS
Bara registrerade användare kan skriva kommentarer!

Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved.